Igår skulle jag och huskompis C laga mat. Det blev röd curry, sånt här som jag gör hemma och brukar bli jättegott. Tyvärr blev det inte alls samma här. Det är svårt att veta vad som är vad i hyllorna så det blir en del chansningar. Däremot har jag hittat köttbullar som faktiskt är väldigt goda, dom smakar lite som hemmagjorda svenska köttbullar vilket inte är fy skam.

Igår var jag ledig och tog ett varv med damnsugaren, jag vet inte om det blev sådär jättemycket bättre, heltäckningsmattor ni vet. Fast jag klagar inte för jag kan tänka mig hur kallt det skulle vara om de inte hade sådana just nu.

Skola idag igen, har sista lektionen 17.30-19.30, wtf liksom. Sen ska jag också försöka lägga mig tidigt ikväll, trodde att jag på något sätt undgått jetlagen men jag fortfarande sjukt trött på morgonarna.

Jga nämnde tidigare att jag har svårt att inse var någonstans i världen jag befinner mig, särskilt med tanke på att det är kallt och så men också för att storstad som storstad liksom. För att göra någonting åt detta bestämde jag och Lina oss för att leta på det som faktiskt skulle kunna bevisa att vi är i australien, kängurun. Sagt och gjort så tåg vi trammen ut till RMIT campuset i Bundoora som ligger typ en timme utanför centrum. Framme så tar vi en liten tur runt men utan resultat. Nähä, okej mina huskompisar sa ju iofs att vi inte skulle hitta något här men ändå!

Det ligger ett köcentrum precis i närheten också så när vi insett att vi faktiskt kanske inte kommera att se några sättter vi oss och tar en burgare istället. Gott. Hur som helst tar vi en tur runt köpcentret efter det och vilka tror ni står och hänger  utanför där då? Hela familjen känguru! Ja herregud vad löjliga vi blev och hoppade och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Jättesöta var dom verkligen och vi tyckte att dom såg stora ut även om huskompis A sedan sa att det finns en ännu större sort. Snacka om lyckad tripp alltså, ingenting är omöjligt, inte ens att hitta kängurur där de inte ens borde finnas.

Efter att ha varit på stan och marknad med svenska lina och laura från ausralien bestämde vi att vi skulle gå ut lite på kvällen. Så jag o lina hängde hemma hos henne en stund med ett par öl och försökte lista ut ilken nationalitet henns rumskompis hade. Vi hade henns kläder och andra prylar att utgå ifrån så det var kul, i typ en minut.

Så kom vi upp på stan och satte oss på en bar med uteterass och klunkade drinkar och diskuterade livet ett par timmar. Det lustiga var att jag höll mig på en bra fyllenivå hela kvällen ända tills jag kom innanför dörren hemma, holy macaroni jag vinglade in i allt och hann bli lite orolig på riktigt. På morgonen sedan vaknar jag halvt påklädd, jag har lyckats ta av mig byxorna och till och med vikt ihop dem på hyllan men sen orkade jag tydligen inte mer utan måste ha däckat totalt. Så kan det gå... Sen vaknade jag vid 13 igen, drack lite kaffe och sen åkte jag och en av rmina huskompisar för att få nåt lunchaktigt. Efter det var har jättesnäll och körde runt mig i hela stan och visade på saker.

Nu är jag hemma och tänkte spendera kvällen på tu man hand med Lost. Imorgon tänkte vi leta upp dom är himla kängururna...

Jag tror jag har blivit utsatt för en kupp! Jag skojar inte. Hela tiden har jag planerat att åka till Australien för att det ska vara så bra på alla sätt. Under tiden har pojkväns syster planerat att åka till Grönland för arbete på obestämd tid.

Nu undrar jag: Vem är ansvarig för att dessa resor på något sätt har blandats ihop?

För denna SVINKALLA plats på jorden kan på inget sätt ha med Australien att göra. Varje kväll jag går och lägger mig tänker jag att nu bara måste jag bli sjuk. När jag vaknar på morgonarna måsta jag ställa klockan en timme tidigare då det är ungefär den tid jag behöver för att samla tillräckligt med kraft (och mod) för att ta mig ur sängen och in i duschen där man gör sitt bästa för att få upp någorlunda värme.

Igår var vi på fest med andra studenter och vi svenskar tycker  alla samma sak, "WTF?". Vi frågade en inföding om varför det är så, att man i princip avlider här. "Vadå ni från Norden är väl vana vid kyla, höhö". Det är vi, men! I norden kan man i allafall gå IN i sitt hem och värma sig. Här finns ingen värme inomhus. Hur som helst den första karln vi frågade blev mest irriterad och ville inte svara på våra frågor så vi letade vidare efter någon som kunde hjälpa oss; man måste ju få veta varför! Av en tjej fick vi ett ganska bra men också ganska sorgligt svar och det var att Australiensarna inbillar sig själva att de bor i ett varmt land och bor man i ett varmt land finns inget behov av alternativa värmekällor. Punkt.
Så får man väl stå ut då....  

Idag har jag betalat termisräkningen på 7500 dollar. Vill inte ens räkna ut hur mycket det är i svenska kronor. Hur som helst, det lär ju vara värt det :) Jag har även skaffat nytt telefonnummer och nästan lärt mig hitta till alla tramstopp, så ni märkeratt jag anpassar mig sakta men säkert. Till och med jetlagen känns inte så farlig längre, jag gick iofs och la mig klockan 21 igår kväll och sov till klockan 10 på morgonen. Det borde väl räcka.

Ikväll är det fest för de internationella stundenterna så det blir nog himla trevligt.

Förresten är jag glad över stället jag bor på och att det är så "billigt". De andra som letar boende nu hittar mest ställen som ligger på nästan 8000(!!!) i månaden, och det är för en lite studio. Ja jag säger då det....

Äntligen kom jag fram! Resan mella Bangkok och Melbourne var bättre än den första, sov ganska bra och det fanns bättre filmutbud. Väl nere på marken fick man gå igenom en lååång säkerhetsprocedur som också inkluderade hundar. Jag tror att de skulle träna dem lite för de bad en stackars kvinna lägga på sig ett paket inlindat i folie (god knows what that was) men hon svarade med att hon inte kunde för hon var så hundrädd. Undrar om det var så... man ska passa sig med alla paket folk försöker pracka på en!

Nåja, sen stod det en chaufför och väntade på mig i ankomsthallen, vi tog hans lilla buss och körde iv till stan. Där valde han att släppa mig i en korsning för det var tydligen himla krångligt att vända sedan. Så där stod jag mitt i natten och hoppades att gatnumret 23 inte var för långt borta. Det var det inte heller men när jag ringer på så öppnar en liten asiatisk kvinna och ser nästan lika frågande ut som jag. Okeeeeej finns det nån matt eller andrew här? Nej det fanns det då inte och jag hinner tänka att "piip piip piiip det är fel, det finns ingen adress piip PIIP" Som tur är så är damen i dörren otroligt hjälpsam (sägs det inte att austaliensare är det?) så jag får komma in och dricka te medan hon tar och ringer det nummer jag hade med mig, får tag i matt och kan konstatera att det är husnummer 28 jag ska bo i! Herregud man kan bli skrajsen för midre....

Nu ligger jag och ska sova och hopas verkligen att det går bra för imorgon ska jag upp kl 7 för att vara i skolan halv 8 och innan dess hitta dit, på nåt sätt går det väl det har jag lärt mig ikväll.

Äntligen landat, det blev segt som sjutton att sitta. Men det vara ju inte länge för snart bär det av igen, har bara kommit något längre än hälften, jesus christ...

Nu sitter jag på café med mina grannar på planet och dricker iceD tea. Skönt att ha några att samtala med som inte är harkel-gubben i stolsraden bakom, hua!

Endast två timmars väntan så det är bra så kanske man kommer fram någon gång iaf. Over, out and later!